DHTML Menu By Milonic JavaScript

Svenska » Bakgrund » Hur min ängel tog kontakt » Min rening fortsätter »

Hur min ängel tog kontakt (forts.)

Min rening fortsätter

Några dagar passerade och så en dag bad min ängel mig att gå till seminariet och ta kontakt med en präst och visa honom budskapen. Jag gjorde precis som han sade. Men jag blev mycket besviken. Jag hade stora förväntningar och vad jag fick var ett slag i ansiktet. Prästen trodde att jag genomgick någon slags psykisk kris och var på väg att bli schizofren. Han ville undersöka båda mina händer. Han fattade mina händer och studerade dem. Jag visste vad han hade i åtanke - han sökte efter tecken på att mina händer var abnorma, symptom som vissa sinnesjukdomar kan uppvisa. Han trodde att Gud nu hade lagt detta stora kors på honom, och korset var jag. Han tyckte synd om mig och sade att jag kunde komma till honom när jag ville. Jag gick varannan eller var tredje dag till honom. Men jag ogillade att gå till honom eftersom han behandlade mig som en sinnessjuk. Detta höll på i kanske tre eller fyra månader. Jag fortsatte besöka honom endast av det skälet att jag ville bevisa för honom att jag inte var sinnessjuk. Till slut, efter någon tid insåg han att jag var frisk. En dag sade han till och med att jag kanske hade fått en nådegåva från Gud.

Min skyddsängel förde mig under tiden närmare Gud och en av de första lektioner han gav mig var en lektion i urskiljning. Denna undervisning gjorde djävulen ännu mer rasande, eftersom jag nu skulle förstå att det var han, om än han uppträdde som ljusets ängel. Jag skulle kunna se skillnaden.

Min ängel berättade att Jesus skulle komma till mig och att hans uppdrag (min ängels) gick mot sitt slut. Dessa nyheter gjorde mig ledsen. Jag ville inte att min ängel skulle lämna mig. Han försökte få mig att förstå och förklarade att han endast var Guds tjänare, och att jag nu skulle vända mig till Gud. Han försökte förklara att hans uppdrag vad mig beträffar var att föra mig till Gud och överlämna mig i säkert förvar till honom. Men detta gjorde mig ännu mer smärtsamt för mig. Jag stod bara inte ut med tanken på att en dag bli berövad samtalen med min ängel.

Som min ängel Daniel förut sade, kom Jesus en dag i hans ställe. När han uppenbarade sig för mig, frågade han mig, "Vilket hus är viktigast, ditt hus eller mitt hus?" Jag svarade honom, "Ditt hus". Jag kände hur han gladde sig åt mitt svar. Han välsignade mig och försvann.

Istället för min ängel återkom Jesus och sade, "Det är Jag," och när han såg att jag tvekade, sade han klart: "Det är Jag, Gud". Men istället för att glädja mig åt detta var jag ledsen. Jag saknade min ängel något oerhört. Jag älskade min ängel djupt, och bara tanken på att han inte skulle komma igen därför att hans plats skulle intas av Gud störde mig. Här skulle jag vilja nämna vad Herren sade till mig beträffande min kärlek till min ängel. Han sade att ingen någonsin har älskat sin ängel så mycket som jag hade gjort, och han hoppades att en dag kunna säga mig: "Ingen i din tidsålder har någonsin älskat mig så mycket som du har gjort."

Nu höll sig min ängel i bakgrunden. Gud frågade mig, "Älskar du mig?" Jag sade att det gjorde jag. Han klandrade mig inte att min kärlek var otillräcklig, utan tillade i stället med mild stämma, "Älska mig mer".

Den andra gången Herren visade sig för mig sade han, "Ge mitt hus liv på nytt", och en andra gång, "Förnya mitt hus". Jag minns inte vad jag svarade, men jag förstod att han bad mig om det omöjliga.

Under de följande dagarna fick jag besök antingen av min ängel eller av Jesus, ibland kom de samtidigt. Min ängel predikade för mig, han bad mig stifta fred med Gud. När han bad mig om det, blev jag mycket förvånad, och jag, svarade honom att jag inte stred med Gud - hur skulle jag då stifta fred med honom?

Gud bad mig på nytt att älska honom och vara förtrolig med honom, så som jag var med min ängel. Jag skulle alltså tala fritt med honom, men till det kunde jag inte förmå mig. Jag uppfattade honom fortfarande som en främling och inte som en vän. Min ängel påminde mig då att han bara var Guds tjänare och att jag skulle älska Gud och ära honom. Ju mer han knuffade mig fram mot Gud desto mer greps jag av panik och skräck att han skulle lämna mig. Han bad mig att överlämna mig till Gud, men jag gjorde inte det.

Satan hade under tiden inte givit upp, ännu hoppades han på att kunna komma åt mig i min svaghet. Vid ett par tillfällen lät Gud mig lyssna på ett samtal mellan Jesus och Satan. Satan bad honom om att få sätta mig på prov. Han sade till Jesus: "Vi får väl se hur det går med din Vassula...din kära Vassula kommer inte att vara trogen mot dig, hon kommer att falla, och denna gång för gott. Jag skall bevisa det för dig under hennes prövningsdagar." Och så fick Satan på nytt tillåtelse att lägga alla tänkbara frestelser på mig. Otroliga frestelser! Varje gång jag insåg att det var en frestelse och övervann den, lade han en ännu större i min väg. Hade jag dukat under för frestelserna, hade min själ varit dömd till helvetet. Sedan började hans angrepp igen. När jag satte pennan till pappret, skvätte han kokande olja på mitt långfinger. En blåsa slog genast upp och jag var tvungen att förbinda fingret för att kunna hålla i pennan när jag skrev. Djävulen försökte en gång till och värre än någonsin att hindra mig från att samtala med Gud och från att skriva. Jag skrev med stor smärta. Varje gång mitt finger läkt, upprepade han samma sak om och om igen, och på så sätt skrev jag i veckor, men inte utan lidande.

När min familj och jag åkte på semester till Thailand, tog vi en båt ut till en ö. På vägen tillbaka när vi skulle lägga till, krängde båten och jag förlorade fotfästet. För att inte falla omkull grep jag efter det första som fanns inom räckhåll. Det var båtens skorsten, glödande het. Jag brände hela högra handflatan. Min första tanke var "Hur skall jag nu kunna skriva?" Handen svullnade upp, blev röd och smärtan var intensiv. Det tog oss en halvtimma att nå hotellet, men när vi kom dit var hela svullnaden och smärtan borta. Det fanns inte det minsta tecken på att jag hade bränt mig. Senare berättade Herren att han inte hade gett Satan tillåtelse att gå så långt, och att han därför helade min hand. Djävulen använde sig också av andra sätt för att hindra mig att skriva. Han uppenbarade sig för min son i drömmen (han var tio år gammal då). Han kom i skepnad av en gammal man och satte sig på sängkanten och sade, "du måste säga åt din mamma att sluta skriva, för om hon inte gör det, skall jag göra samma sak med dig som jag gjorde med henne, när hon var ung. Jag skall komma när du ligger i din säng, sätta händerna runt din hals och strypa dig."

Detta var något jag hade upplevt när jag var ungefär sex år gammal. Jag låg i sängen, då jag plötsligt såg en gammal mans händer ovanför min strupe. I nästa sekund drog någon mitt huvud baklänges, och blottade min strupe. Sedan ingenting. Men jag minns att jag darrade av skräck.

Sedan min tidiga barndom har Satan angripit mig. Nästan varje natt från det jag var sex år visade han sig i form av en stor svart hund. Det var alltid samma dröm. Jag gick i en svagt upplyst korridor och vid slutet av den stod en morrande hund, färdig att kasta sig över mig och slita mig i stycken. Jag flydde därifrån med hjärtat i halsgropen.

När jag var omkring tio år, såg jag Jesus i en dröm. Han väntade vid slutet av samma korridor. Jag såg bara hans porträtt från midjan och uppåt. Han log mot mig och sade: "Kom, kom till mig". Plötsligt sögs jag närmare och närmare honom av en okänd kraft. Jag var rädd för denna kraft men Jesus förstod min rädsla och log mot mig. Kraften drev mig hela vägen fram till Jesus ända tills mitt ansikte trycktes mot hans kind.

Vid tolv års ålder hade jag en mystisk upplevelse. Det var mitt andliga giftermål med Jesus. Det var också i en dröm, och jag var klädd som en brud och Jesus var brudgummen. Jag kunde inte se honom, men jag visste att han var där. Människorna som var närvarande hälsade oss hjärtligt och viftade med palmkvistar i sina händer. Vi skulle gå bröllopsmarschen. När bröllopet var över steg jag in i ett rum. Där stod vår heliga moder med Maria Magdalena och två andra heliga kvinnor. Jungfru Maria var mycket lycklig och kramade mig. Hon började genast att ordna till min brudklänning och mitt hår och jag förstod hon ville att jag skulle vara vacker för hennes Son.

 
Bakgrund
Kallelsen och Redskapet
Hur min ängel tog kontakt
    Hur min ängel tog kontakt
    Skaparen lär mig Fader Vår
    Satans angrepp
    Striden mellan min ängel och Satan
    Min rening fortsätter
    Satans olika angrepp fortsätter
    Öknen och sedan överlåtelse utan förbehåll
    Prästen fördömer budskapen
    Förföljelser från prästen
    Vill du tjäna mig?
En introduktion till budskapen
Multimediagalleri
Handstilen

Kallelsen och Redskapet
En sammanfattning av vem Vassula är, och vad "Sant Liv i Gud" är.
 

Hur min ängel tog kontakt
Vassula beskriver hur hennes skyddsängel Daniel tog kontakt från allra första början.
 

En introduktion till budskapen
En introduktion till budskapen av Vassula
 

Multimediagalleri
Se och lyssna. Bildgalleri, ljudklipp, videoklipp
 

Handstilen
Information om och bilder på den speciella handstil som budskapen skrivs med.
 

 
 
DAGENS BUDSKAP:

Fem av Mina Sår är vidöppna
Varför har de försummat Min Trädgård?

 
FÖREGÅENDE BUDSKAP:

Om de har kallat husets herre för Belsebul, kan då hans husfolk vänta sig något bättre?
 

 
HUVUDNYHETER:

Pilgrimsresa 2019 till Grekland - öppet för anmälan
Nu är det möjligt att anmäla sig till nästa pilgrimsresa 26 oktober - 3 november 2019

 
 



Snabbsök

© Vassula Rydén 1986 Alla rättigheter förbehållna
X
Enter search words below and click the 'Search' button. Words must be separated by a space only.
 

EXAMPLE: "Jesus Christ" AND saviour
 
 
OR, enter date to go directly to a Message