Lidandets nåd

4 augusti 1987

(Tillbaka i Schweiz)

(Jag är nästan rädd för vad jag tror håller på att hända, är detta den insikt som Gud talade om förra veckan?)

Min Gud?

Jag är, älskade;

Förstår jag Dig rätt, Herre?

det gör du! Kärleken skall göra dig till en spegel som återspeglar ångesten hos alla dem som lider; du kommer att känna deras ångest och lidanden som om de var dina egna;

när du ser eller hör om lidanden, eller om någon har svåra plågor, skall Jag, Herren, ge dig nåden att kunna känna dessa plågor lika starkt som den som lider; på så sätt skall du till fullo kunna tränga in i deras sår och få en klar föreställning om deras känslor;

Vassula, älskade, med denna insikt som Jag ger dig, kommer du att bli till oerhörd hjälp för dem; lid när de lider; och om du avvisar dem, skall Jag hela tiden påminna dig, du skall dela deras lidanden;

O Min Gud, kommer min kropp att klara av allt detta? Inte för att min ande är rädd, men min kropp är svag...

kom ihåg, Jag kommer att ge dig tillräcklig styrka för både kropp och själ ända till slutet; tro Mig, lilla barn, detta är en nåd; älska Mina barn lika mycket som Jag älskar dem; var Mitt återsken, samordna dig helt med Mig och dem; Jag älskar dig och av Sublim Kärlek ger Jag dig denna nåd; tröttna inte, kom, Jag skall genomsyra dig med Min Kärlek genom att ge dig Mina spikar; känn alla lidanden; dotter vill du göra allt detta för Mig?

Ja, Min Gud, om det är Din önskan.

kom, Kärleken skall leda dig;

(Jag har anat det här, och detta är orsaken:-

För tre dagar sedan visades på TV-nyheterna två barn som dog instängda under jorden. Jag tyckte synd om barnen och deras föräldrar. Jag bad för föräldrarna. Dagen därpå visades en tornado i Kanada och skräckslagna människor som berättade om den, fortfarande djupt skakade. På kvällen bad jag för dem också. Jag tyckte synd om dem, men inte som om jag varit i deras ställe. Plötsligt riktade Gud sin genomträngande Stråle mot mig. Jag kände hur den trängde in i bröstet och gick rakt igenom och ut genom ryggen. Den brände och gav mig en sådan ångest att jag ville springa och dricka vatten; det var som om jag brann! Senare, när jag sov, gav Han mig en levande bild av hur jag borde ha känt det: I min dröm var det min egen son som dog. Av ångesten vaknade jag, och Gud sade medan jag ännu var i denna ångest, att jag genast skulle be för föräldrarna som hade förlorat sina barn. Jag bad med sådan iver, som om de varit mina egna barn. Jag somnade, och genast gav mig Gud åter en bild av mig själv fångad i tornadon, jag kände desperat dödsfruktan. Han väckte mig igen och sade att jag skulle be för dem som hade upplevt detta. Jag bad ivrigt, och hade fortfarande bilden av katastrofen för ögonen.)