Emmanuels sång
11 november 1993
frid vare med dig; det är din Herre som talar och det är till Min Ära som Jag uppenbarar Mig för och för din omgivning! kom, kom och sjung en sång för Mig;
Jag vet inte hur jag ska sjunga, Herre.
du vet inte hur du skall sjunga? låt Mig då tillsammans med dig skriva ned orden till en sång; då, om du så bara läser dem tyst i ditt hjärta, kommer varje stavelse att bli en melodi i Mina Öron; skriv:
Emmanuel kom,
kom, Min Älskade,
kom och uppväck min själ,
kom och fyll min själ med liv!
O Faderns Älskade,
jag har öppnat mitt hjärtas dörr,
måste jag vänta mycket länge
innan Du stiger in i mina kammare?
bara Du går genom mitt hjärta
kommer Du att lämna spår
av den ljuvaste väldoft,
en doft av Dig;
för Din Kärlek kommer att läka
min ömkansvärda själ;
Kärlekens Ande,
låt mig endast få min del
av Din Kärlek;
Emmanuel kom,
kom min Fullkomlige,
kom och hänför min själ,
för att inte nöden
skall ta över mitt eländiga hjärta!
O Du Faderns Älskade, vad Du är Skön!
Den Allra Högstes Son, vem är väl som Du?
kom och drag mig i Dina Fotspår,
vi skall vandra tillsammans,
vi skall följa de vägvisare
som Faderns Hand har lagt ut,
som leder till Hans Lustgård,
min Älskade, vi skall med ett hjärta och en själ
följa den ljuvligt doftande stig
som Din Fader har banat åt mig;
för att uppmuntra mig
strödde Han safirer på min stig;
och för att ge mig tillförsikt
tecknade Han Sitt Heliga Namn
med olja över hela min kropp;
O Faderns Älskade,
Du, vars Händer alltjämt dryper,
av renaste Myrra,
efter Din Uppståndelse,
kom och fånga min själ
med en enda av Dina blickar,
det är nog för att min själ
skall känna frid och ro,
det är nog för att mina ögon
skall glädjas i Din Närvaro;
Vindfläkt i min trädgård,
Källa som vattnar min själ,
den Högsta Kärlekens Källa,
alltigenom tillbedjansvärd och Helig,
Du, från vilken all fruktbarhet kommer,
utgjut Din Ande
över hela mänskligheten,
visa Din Stora Kärlek,
i Himmelen och på jorden;
O Faderns Älskade Son, Du är alltigenom Skön;
vad skall jag likna Dig vid, Du mitt Liv?
en väldoftande rökelse, en stråle av glittrande Ljus,
en fläkt av ren myrra;
Din Närvaro, Herre,
står majestätiskt inför mig,
och som om jag vore en drottning,
lyfter Du mig upp för att omfamna min själ,
och viskar milt Din Kärlek i mitt öra:
”Min duva, Jag är sjuk av kärlek till dig;
Jag kommer från himlens höjd
för att besöka dig,
Jag har lagt av Mig Min Krona
och stigit ned från Min Tron,
Jag skall inte dröja,
endast en kort tid återstår nu,
en mycket kort tid,
så skall förbannelsen upphävas,
Jag skall förnya er
och Jag skall ge er åter er gudomlighet;
”Min älskade, Jag skall ge dig vatten
ur Livets källa, fritt och för intet
till dig som törstar efter Min Kärlek,
din Konung skall inte slå sig till ro,
nej, Min Själs älskade,
inte förrän du låter Honom besegla
ditt hjärta med Sin Gudomliga Kyss,
en Kyss av Hans Mun
Har du inte märkt hur solen förmörkas
var gång du tvivlar på Min Kärlek?
”kom närmare Mig, käraste själ,
så skall Jag överösa dig
med oräkneliga skatter
ur Mitt Heliga Hjärta;
åt dig ensam har Jag sparat dem,
för att göra din själ skön som våren,
och förvandla den till ett elfenbenstorn,
en Himmel endast för Mig,
har du då inte förstått
hur Jag har inympat dig i Mig?
låt Mig få höra din röst igen ....”
Hur Väldig är Din Härlighet, Du Smorde,
Guds Offrade Lamm,
omgiven av Dina änglar och alla helgon,
Du Oemotståndlige, Faderns Återsken,
trefalt heliga Ljus,
En i Tre, Tre i Ett Ljus,
Klarare än tusen solar,
hur har jag befunnits värdig
att se Sonen
och att i Sonen se Fadern?
”Har du inte hört, Min duva,
att de ringa skall fröjda sig i Mig,
och de fattigaste skall jubla i Min Närhet?
har du inte lagt märke till
Min svaghet för de betryckta
och den lust Jag finner i
att undervisa de fattiga?"
Min Gud, Min Gud!
vem är detta som stiger fram
lik en soluppgång, som lyser i mörkret
som morgonstjärnan?
vem är detta, skönare än månen,
smyckad med solen,
och med en öppen Port i Sitt Hjärta?
”Hon är Himmelens Drottning,
Hon är Min Moder och din Moder,
den skönaste bland kvinnor,
vacker som Himmelen,
strålande som Min Härlighet,
enastående i Sin Fulländning,
Min Själs Glädje,
Hon är Kvinnan med de tolv stjärnorna
som en krona på Sitt Huvud,
Min Härlighets Kärl,
en Återglans av Mitt Eviga Ljus;
i Mina Gårdar får Hennes Närvaro
alla stjärnbilder att blekna;
Hon är det Sanna Ljusets Kärl,
Ordet, som blev kött,
och som bodde bland er,
Hon är Nåd av Nåd,
och psalmistens Ljuvaste Sång;
Hon är Orsaken till Min Glädje,
Min Ära och Min Stolthet,
Hon är Himmelens Port,
Den som visar Hennes barn
vägen in till Mitt Rike,
Hon är Mitt Mästerverk,
Hon är er Tröstares Tröstare,
er Frälsares Medfrälserska,
Min Helige Andes Brud;
”dotter, Jag skall inte unna Mig någon vila
förrän Jag fört också dig in i Min Moders Hus
till Kammaren hos Henne
som blev havande med Mig,
för att visa Hennes Skönhet också för dig,
då skall alla mysterier
som tycktes vara ett djup av gåtor för dig,
plötsligt, som i en blixt,
uppenbaras också för dig, Min älskade,
och du kommer att förstå varför
Kvinnan klädd i Solen
nu stiger ned från Mina Gårdar
till er alla i denna så mörka stund;
låt dina ögon, Min duva, blicka framåt,
din blick stadigt se rakt fram;
”på den Stig där Jag vandrade
skall Jag återvända, Min kära,
Jag skall komma och Själv
se efter Min Vingård,
Emmanuel kommer att vara hos er;”
(Slut)
... tycker du om den?
Mycket!
välsigna Mig då, prisa Mig och älska Mig ...
Må Ditt Namn
vara prisat och ärat,
Må Kärleken lära oss
att älska Honom.
Må vi lära oss att söka Dig
i hjärtats enkelhet,
Må Din Helige Ande
komma över hela världen.
Låt ingen av Dina blommor vissna
utan låt dem alla blomma
med en ljuvlig vällukt
för att förhärliga Dig,
O Heligast av Heliga.
| 
Höga Visan 1:1
