ÅTERVÄND TILL WEBBSIDAN:http://www.tlig.org/sv/spirituality/pilgrimages/egyptreport/witnessing/TYPSNITT STORLEK: NORMAL - STOR

Svenska » Spiritualitet » Pilgrimsresor & retreater » Egypt Pilgrimage 2002 » Vassula om att vittna »

 

Vassula om att vittna

Som aposteln Paulus sa till Korintierna, för att påminna dem om att det tillhör Guds plan, har jag tagit hans egna ord för att delge dem till er: ”Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig”. Vi har därför samlats här, vi som har blivit budbärare av Hans gudomliga budskap, för att lyssna på vad Anden vill med oss. Därför måste vi låta den Helige Ande vara vår Vägvisare och inte vi Hans vägvisare, så att vi kan utföra under i de uppgifter som Gud vill att vi ska utföra. Som ni har läst i budskapen har Gud anförtrott min bräckliga varelse denna gudomliga skatt. Så förlåt mig om jag ibland går emot vissa åsikter rörande något arbete som utförs inom SLIG; men jag gör ingenting utan att den Helige Ande uppmanar mig till det.

Bland det vi fick till oss från den senaste pilgrimsresan till det Heliga Landet var en känsla av att böner var mer kraftfulla än våra tal och dialoger, för knappt behövde vi öppna våra munnar för att be tillsammans så var våra böner redan hörda och besvarade. Därför måste vi, vid varje andlig sammankomst, känna en öppenhet inför Gud utifrån en total självutplåning för att ge frihet åt Gud att öppna vårt andliga öra. Om några tenderar att bli mer av administratörer istället för apostlar vill jag fråga dem: vad är viktigare för dig, bokstaven eller Anden? Om du svarar ”bokstaven”, då kommer du att arbeta som en administratör med det som rör Guds angelägenheter. Du kommer inte att bli rättfärdigad, ej heller uppnå något, för det kommer att vara som att säga till Anden, ”Jag är inget barn längre och jag kan gå själv.” Bokstaven kommer därför att döda Anden och ni kommer i sanning att bli administratörer sorterandes papper och lämna varje möte med tomma i hjärtan.

När vi idag återigen skall tala om det apostoliska arbete som Jesus Kristus vill att vi ska utföra, vill jag även påminna er om att detta arbete måste ha som syfte ett enande av Kyrkan; därför bör vittnandet vara ekumeniskt. Men för att bidra till människors omvändelse i hjärtat måste vi bli levande exempel på Frid, Kärlek och Enhet. Går vi tillbaka till 1998 i Det Heliga Landet, betonade jag att många av er nu var mogna för att bli vittnen för budskapen. Jag sa då till er att Jesus uppmanade mig att framföra att Han behöver apostlar. Inte mycket till gensvar kom då. Jesus är tålmodig.

Återigen, två år senare under år 2000, uppmanade Jesus mig att säga att apostlar behövs. Vår Herre har också sagt att om du påstår att du har en tro, utan att evangelisera, är detta förgäves. Att evangelisera är en barmhärtighetshandling eftersom du gör det för att rädda själar. Att evangelisera är att tjäna Gud och sin nästa. Att tjäna Gud är också en handling av barmhärtighet eftersom du går ut ur dig själv till förmån för andra. Även när du ber för andra är detta en form av välgörenhet eftersom att be för andra är som att utgjuta sitt blod för andra. Var inte som de som bara tänker på sitt eget liv och ser till sin egen frälsning. Som ni alla vet, under sommaren förra året (2001), hade jag förberett 27 frågor som ett test. Om svaren blev insända, och de var korrekta, så skulle alla som svarat ha ett färdigt tal i sina händer. Sedan kom det andra testet; det var banden. Jag var tvungen att lyssna till 26 band; det innebar 26 timmar. Några blev utvalda bland dessa.

Sedan behövde vi organisatörer för att bjuda in vittnena. Jag fick ett ganska litet antal erbjudanden, inte tillräckligt för att kunna sända ut dessa vittnen. Men när tiden var inne för att agera var det extremt svårt att få det hela att komma igång. Jag kände då stor vånda och frustration. Efter det har några SLIG-personer kommit fram till mig för att be mig att återigen förbereda ett antal testfrågor, och jag tänkte ”De har inte en aning om vad de begär av mig”. Några av vittnena väntade fortfarande på att bli inbjudna, så vad skulle det vara för mening med att ha fler vittnen när gensvaret från organisatörer var så klent. Med avseende på detta bad Gud mig att ”gå vidare” och i fortsättningen lägga min kraft på annat.

Det jag har sagt här berör inte de personer som verkligen gjorde allt för att organisera och vittna, utan det rör de som har sagt ”Ja” till Gud men inte hållit sitt ord. Jag har entusiastiskt lyssnat till några CD:n med bakgrundsmusik som har blivit förberedda som ett hjälpmedel i evangeliserandet. Det är en väldigt inspirerande tanke att göra så och spridandet av CD:n är enkelt.

Jag vill avsluta med att säga att om ni känner er kallade att evangelisera så fortsätt med det. Alla har inte kallelsen för detta speciella arbete och det var orsaken till att ni skulle göra testet. Men för att hålla vittnena i arbete behöver vi fler organisatörer. Dessa organisatörers arbete behöver klargöras.

När jag kallar på organisatörer måste de förstå att de måste lägga all sin kraft på få till stånd ett bra och stort möte, så att vittnena kan nå så många människor som möjligt. Organisatörer måste också inse att ju större publik desto lättare är det att fördela utgifterna, och att hantera kostnaderna involverade i anlita vittnen. Organisatörerna skall känna sig fria att meddela mig när de inte vill vara organisatörer längre. Så här långt har vittnandet varit mycket bra och närvaron ganska tillfredsställande. Så jag tackar Herren för allt som Han gör.